Konditionsträning

En sak som är bra vad man än tränar är konditionsträning.
Det finns många bra sidor av konditionsträning. Gärna varierad med både löpning, cykel, simning och så vidare. Man får bättre kondition, mer energi, bygga muskler (och man kan om man vill svarva kroppen riktigt snygg), och så vidare.

Just nu blir det för mig mycket löpning, speciellt när jag är i Linköping, men tänkte se om jag har råd med ett gymkort nu i slutet av månaden så jag kan börja variera mig lite. Får jag nu tag på ett gymkort kan jag förhoppningsvis springa lite på löpband, och det blir betydligt lättare att passa in det före BJJ eller MMA träning då det är på samma ställe. Ska jag springa ute nu så får jag cykla en bit.

Min relation till konditionsträning är dock inte helt fläckfri.
Jag är ingen löpare. Jag är ingen simmare. Jag är definitivt inte en cyklist (även om jag tycker om att ha en cykel att cykla på när jag ska någonstans för det är mer praktiskt än att gå).
Vilket gör det hela mycket komplicerat.

Jag avskyr konditionsträning, men jag har också bestämt mig för att om jag ska bli bra så måste jag ha bra kondition. Vilket egentligen är enda orsaken till att jag ens går ut och springer (ibland undrar jag om jag är dum i huvudet när jag ser mig själv resonera). Dock blir jag extremt besviken av att se att mina tider på 2,5 km fortfarande ligger på samma som när jag började springa regelbundet i början av sommaren. Det är istället en grymt dålig motivationsfaktor. Saker som "Jag ska aldrig springa mer igen i hela mitt liv!" och "Jävla skittid! Vad fan lägger jag ner tid på den här skiten för!" har jag nog definitivt skrikit när jag sprungit ibland. Fräst åt mitt löpsällskap har jag nog också gjort någon gång helt obefogat. Jag vet inte om den här ilskan av att misslyckas kommer att hjälpa eller stjälpa mig i framtiden. Man kan ju hoppas att den kommer hjälpa.

Jag är en tävlingsmänniska. Jag tävlar både med mig själv och med andra, och jag är en lika dålig förlorare jämt.

Sen jag flyttade till Växjö har jag dock inte fått springa så mycket som vi brukade att göra under sommaren, och det (hoppas jag) är orsaken till att mina tider inte har förbättrats så där avsevärt. Jag hinner egentligen bara springa en gång i veckan nu eftersom att jag jobbar och tränar andra kvällar, så fort terminen är slut för jobbet kommer det dock bli ändring på det!

Eftersom att jag har bestämt mig för att jag ska göra en tävlingssatsning så blir kondition och rehabträning ganska viktig för mig nu så fort jobbet är slut, mest för att jag ska kunna orka att träna ordentligt. För mig skulle konditionsträning göra att jag orkar att brottas en hel match, flera matcher på raken, och det är ett bra skäl till att träna, även om man behöver lite "BJJ-kondition" också.

Det bästa för mig tror jag egentligen är intervall träning och det tycker jag faktiskt kan vara ganska roligt. Jag tycker att konditionen ökar lite snabbare då, och när jag faktiskt hade kört en del intervall pass så kunde man se en mindre förbättring av tiderna när jag sprang utan intervallet, men så fort jag föll tillbaka i att "bara springa" varje gång så blev de genast sämre igen.
Det sämsta är att enda gången jag springer riktigt bra är när jag har sällskap som peppar mig (ja, jag avskyr verkligen att springa så mycket att jag behöver någon med mig) och det har jag dåligt med här nere i Växjö.

Jag funderar på om man översätta det till "Zombie-apocalypse training" och se om man kan springa ifrån zombies istället. Det kanske kan motivera att springa fortare. Jag fyller just nu i en träningsdagbok där jag skriver i vilka tider jag har sprungit på, vilket är bra så jag kan se längre fram om det sker någon förändring över huvud taget.

Nästa gång jag ger mig i kast med min tävlingssatsning så ska jag prata om viktklasser och mat. Tror jag. Det låter väll kul?
(Kommer ta upp fördelarna med träningdagbok, och lite om hur jag tänker om min egen träning kommer också komma upp längre fram)