...var det jag lyssnade på den sista minuten under min joggingrunda, och under nedvarvningsperioden innan jag satte mig ner och åt en macka och stretchade lite grann.
För de som läst min blogg tidigare, och min andra blogg, min "huvudblogg", så vet de att jag inte är något större fan av att springa egentligen. Springer mest för att jag tycker andra former av konditionsträning är ännu tråkigare. Cykel för kondition kör jag ändå enbart på gym eftersom att jag inte har någon bra cykel, och är lite rädd för att cykla fort ute...
Men nu har jag i alla fall klarat av tre löp-pass i veckan under de senaste tre veckorna, även om det blir lite komprimerat vissa gånger till två pass under helgen.
Hittills har jag lyckats ta mig:
(2/4 17:23 2,50 km (Testpass för att se om min fot höll))
3/4 30:00 4,13 km (2 min jogging + 3 min gå)
6/4 40:00 4,57 km (2 min jogging + 3 min gå)
9/4 35:00 4,54 km (3 min jogging + 2 min gå)
12/4 01:00:00 5,33 km (Promenad)
15/4 40:00 4,61 km (3 min jogging + 2 min gå)
19/4 30:00 3,57 km (4 min joggin + 1 min gå)
21/4 01:00:00 5,20 (Promenad)
22/4 40:00 4,75 km (3 min jogging + 2 min gå)
Nästa vecka kommer jag att peta in följande tre löp-pass:
Pass 1: 30 min (5 min jogging + 2 min gång)
Pass 2: 60 min cykel (eller om jag pallrar mig ner och simmar lite)
Pass3: 45 min (3 min jogging + 2 min gång)
Orsaken till att jag inte kör enbart löpning, utan intervaller med jogging och gå, är för att jag fortfarande är lite rädd om min fot. Planen är att jag ska gå ut och springa eller promenera de dagar som jag har BJJ och sedan på lördagar eller söndagar, beroende på hur sliten i kroppen jag är. En normal träningsvecka för mig ser ut som följande:
Måndag: MMA
Tisdag: Jogging + BJJ
Onsdag: JJK + MMA
Torsdag: Jogging + BJJ
Fredag: Vila
Lördag: Vila/Jogging
Söndag: SW (jogging om jag ej sprungit på lördagen).
(Om jag är i Linköping så ser det ju lite annorlunda ut, men vanligtvis ser en träningsvecka ut såhär för mig just nu.)
Nu börjar jag ju faktiskt tycka det är kul att gå ut att springa själv också. Förra sommaren orkade jag inte ens runt 2,5 km spåret i Rydskogen utan att ha sällskap, men nu går det mycket bättre. Ska bara fixa ett par ordentliga hörlurar så kommer det bli hur bra som helst!
Men nu skall resten av kvällen tillbringas med att hänga upp en hel tvättkorg med träningskläder.
P.S Hur mycket rakare i ryggen tror ni inte man blir när man under en av gå delarna går Imperial march i lurarna? Man blir nog lite rakare i ryggen skulle jag tro.
Visar inlägg med etikett Konditionsträning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konditionsträning. Visa alla inlägg
söndag 22 april 2012
onsdag 18 april 2012
Konditionsträning vs. konditionsträning
Ibland får man höra att konditionsträning är väldigt onödigt inom kampsport, eftersom att man när man går upp i buren/ringen, eller ner på marken inte har någon användning för att kunna springa 5 km jättefort, utan det är "rullkondition", "slagkondition", "fallkondition" och så vidare (beroende på kampsporten) som är viktigt. Det är mycket sant, om man har bra löpkondition så betyder det inte att man har bra kondition på mattan när man ska exempelvis brottas, men det innebär inte att konditionsträning är dåligt för de som håller på med kampsport.
Efter att ha sett några dangraderingar (diciplin, vem och när är totalt oviktigt) där man varit tvungen att byta ut tori/uke (den man visar tekniken på) för att de inte orkat konditionsmässigt så kanske det är en bra idé att se över träningen, för då verkar det ju inte riktigt som att enbart den "stilspecifika" konditionsträningen räcker till. Att man på en dangradering som tori/uke blir utbytt är inte ett positivt tecken och det ska inte accepteras. Dethär gäller oavsett om man anser sig hålla på med kampsport, budo, kamparter, fighting eller vad det kan vara.
Gradering, tävling, uppvisning, man ska orka igenom det.
Nu menar jag inte att man behöver springa flera mil varje vecka för att få ut något utav det, men jag tror definitivt att ha en bra kondition utanför mattan är av hjälp även på mattan. Det i form av att kroppen är van vid träning och kan anpassa sig snabbt (och lättare) till den nya sortens träning. Lite skulle det betyda att man har förutsättningar som någon helt otränad inte har i form av fler blodkärl som kan transportera syre till musklerna och så vidare, som är bra för när man tränar, oavsett vad det är man byter till för idrott.
Det bästa är ju att hitta en konditionsträningsform man tycker om (ex cykel, löpning, simning, rodd, elipsmaskin, stairmaster...) och köra någon/några gånger i veckan, beroende på vilken ambition man har med sitt kampsportande, men att träna kondition är ju aldrig fel. Det finns ju fler fördelar med att konditionsträna som komplement till kampsportsträningen utanför mattan som att man blir piggare och mår bättre, går ner i vikt och så vidare. Ni vet de här vanliga argumenten för att man ska konditionsträna?
Jag propagerar för att kampsportare ska försöka få lite mer allsidig träning i form av att "löpning" och styrketräning ska kombineras med träningarna på klubben man tränar i. Det för att alldeles för många inte förstår vad starkare armar, ben och coremuskulatur gör för att förbättra träningen (nej, att bara förlita sig på teknik är inte möjligt oavsett vad man tränar. För det första behövs muskler för att ens kunna utföra vissa tekniker, exempelvis benstyrka för att kunna utföra kast, armstyrka för att kunna falla, coremuskulatur för att ha en bra hållning och så vidare).
Jag skulle vilja göra en djupdykning i "professionella" kampsportare inom olika discipliner och se hur deras träning egentligen ser ut, för jag tror att väldigt många håller på med traditionell konditionsträning, det är bara det att vi inte får se det.
Efter att ha sett några dangraderingar (diciplin, vem och när är totalt oviktigt) där man varit tvungen att byta ut tori/uke (den man visar tekniken på) för att de inte orkat konditionsmässigt så kanske det är en bra idé att se över träningen, för då verkar det ju inte riktigt som att enbart den "stilspecifika" konditionsträningen räcker till. Att man på en dangradering som tori/uke blir utbytt är inte ett positivt tecken och det ska inte accepteras. Dethär gäller oavsett om man anser sig hålla på med kampsport, budo, kamparter, fighting eller vad det kan vara.
Gradering, tävling, uppvisning, man ska orka igenom det.
Nu menar jag inte att man behöver springa flera mil varje vecka för att få ut något utav det, men jag tror definitivt att ha en bra kondition utanför mattan är av hjälp även på mattan. Det i form av att kroppen är van vid träning och kan anpassa sig snabbt (och lättare) till den nya sortens träning. Lite skulle det betyda att man har förutsättningar som någon helt otränad inte har i form av fler blodkärl som kan transportera syre till musklerna och så vidare, som är bra för när man tränar, oavsett vad det är man byter till för idrott.
Det bästa är ju att hitta en konditionsträningsform man tycker om (ex cykel, löpning, simning, rodd, elipsmaskin, stairmaster...) och köra någon/några gånger i veckan, beroende på vilken ambition man har med sitt kampsportande, men att träna kondition är ju aldrig fel. Det finns ju fler fördelar med att konditionsträna som komplement till kampsportsträningen utanför mattan som att man blir piggare och mår bättre, går ner i vikt och så vidare. Ni vet de här vanliga argumenten för att man ska konditionsträna?
Jag propagerar för att kampsportare ska försöka få lite mer allsidig träning i form av att "löpning" och styrketräning ska kombineras med träningarna på klubben man tränar i. Det för att alldeles för många inte förstår vad starkare armar, ben och coremuskulatur gör för att förbättra träningen (nej, att bara förlita sig på teknik är inte möjligt oavsett vad man tränar. För det första behövs muskler för att ens kunna utföra vissa tekniker, exempelvis benstyrka för att kunna utföra kast, armstyrka för att kunna falla, coremuskulatur för att ha en bra hållning och så vidare).
Jag skulle vilja göra en djupdykning i "professionella" kampsportare inom olika discipliner och se hur deras träning egentligen ser ut, för jag tror att väldigt många håller på med traditionell konditionsträning, det är bara det att vi inte får se det.
tisdag 8 november 2011
Konditionsträning
En sak som är bra vad man än tränar är konditionsträning.
Det finns många bra sidor av konditionsträning. Gärna varierad med både löpning, cykel, simning och så vidare. Man får bättre kondition, mer energi, bygga muskler (och man kan om man vill svarva kroppen riktigt snygg), och så vidare.
Just nu blir det för mig mycket löpning, speciellt när jag är i Linköping, men tänkte se om jag har råd med ett gymkort nu i slutet av månaden så jag kan börja variera mig lite. Får jag nu tag på ett gymkort kan jag förhoppningsvis springa lite på löpband, och det blir betydligt lättare att passa in det före BJJ eller MMA träning då det är på samma ställe. Ska jag springa ute nu så får jag cykla en bit.
Min relation till konditionsträning är dock inte helt fläckfri.
Jag är ingen löpare. Jag är ingen simmare. Jag är definitivt inte en cyklist (även om jag tycker om att ha en cykel att cykla på när jag ska någonstans för det är mer praktiskt än att gå).
Vilket gör det hela mycket komplicerat.
Jag avskyr konditionsträning, men jag har också bestämt mig för att om jag ska bli bra så måste jag ha bra kondition. Vilket egentligen är enda orsaken till att jag ens går ut och springer (ibland undrar jag om jag är dum i huvudet när jag ser mig själv resonera). Dock blir jag extremt besviken av att se att mina tider på 2,5 km fortfarande ligger på samma som när jag började springa regelbundet i början av sommaren. Det är istället en grymt dålig motivationsfaktor. Saker som "Jag ska aldrig springa mer igen i hela mitt liv!" och "Jävla skittid! Vad fan lägger jag ner tid på den här skiten för!" har jag nog definitivt skrikit när jag sprungit ibland. Fräst åt mitt löpsällskap har jag nog också gjort någon gång helt obefogat. Jag vet inte om den här ilskan av att misslyckas kommer att hjälpa eller stjälpa mig i framtiden. Man kan ju hoppas att den kommer hjälpa.
Jag är en tävlingsmänniska. Jag tävlar både med mig själv och med andra, och jag är en lika dålig förlorare jämt.
Sen jag flyttade till Växjö har jag dock inte fått springa så mycket som vi brukade att göra under sommaren, och det (hoppas jag) är orsaken till att mina tider inte har förbättrats så där avsevärt. Jag hinner egentligen bara springa en gång i veckan nu eftersom att jag jobbar och tränar andra kvällar, så fort terminen är slut för jobbet kommer det dock bli ändring på det!
Eftersom att jag har bestämt mig för att jag ska göra en tävlingssatsning så blir kondition och rehabträning ganska viktig för mig nu så fort jobbet är slut, mest för att jag ska kunna orka att träna ordentligt. För mig skulle konditionsträning göra att jag orkar att brottas en hel match, flera matcher på raken, och det är ett bra skäl till att träna, även om man behöver lite "BJJ-kondition" också.
Det bästa för mig tror jag egentligen är intervall träning och det tycker jag faktiskt kan vara ganska roligt. Jag tycker att konditionen ökar lite snabbare då, och när jag faktiskt hade kört en del intervall pass så kunde man se en mindre förbättring av tiderna när jag sprang utan intervallet, men så fort jag föll tillbaka i att "bara springa" varje gång så blev de genast sämre igen.
Det sämsta är att enda gången jag springer riktigt bra är när jag har sällskap som peppar mig (ja, jag avskyr verkligen att springa så mycket att jag behöver någon med mig) och det har jag dåligt med här nere i Växjö.
Jag funderar på om man översätta det till "Zombie-apocalypse training" och se om man kan springa ifrån zombies istället. Det kanske kan motivera att springa fortare. Jag fyller just nu i en träningsdagbok där jag skriver i vilka tider jag har sprungit på, vilket är bra så jag kan se längre fram om det sker någon förändring över huvud taget.
Nästa gång jag ger mig i kast med min tävlingssatsning så ska jag prata om viktklasser och mat. Tror jag. Det låter väll kul?
(Kommer ta upp fördelarna med träningdagbok, och lite om hur jag tänker om min egen träning kommer också komma upp längre fram)
Det finns många bra sidor av konditionsträning. Gärna varierad med både löpning, cykel, simning och så vidare. Man får bättre kondition, mer energi, bygga muskler (och man kan om man vill svarva kroppen riktigt snygg), och så vidare.
Just nu blir det för mig mycket löpning, speciellt när jag är i Linköping, men tänkte se om jag har råd med ett gymkort nu i slutet av månaden så jag kan börja variera mig lite. Får jag nu tag på ett gymkort kan jag förhoppningsvis springa lite på löpband, och det blir betydligt lättare att passa in det före BJJ eller MMA träning då det är på samma ställe. Ska jag springa ute nu så får jag cykla en bit.
Min relation till konditionsträning är dock inte helt fläckfri.
Jag är ingen löpare. Jag är ingen simmare. Jag är definitivt inte en cyklist (även om jag tycker om att ha en cykel att cykla på när jag ska någonstans för det är mer praktiskt än att gå).
Vilket gör det hela mycket komplicerat.
Jag avskyr konditionsträning, men jag har också bestämt mig för att om jag ska bli bra så måste jag ha bra kondition. Vilket egentligen är enda orsaken till att jag ens går ut och springer (ibland undrar jag om jag är dum i huvudet när jag ser mig själv resonera). Dock blir jag extremt besviken av att se att mina tider på 2,5 km fortfarande ligger på samma som när jag började springa regelbundet i början av sommaren. Det är istället en grymt dålig motivationsfaktor. Saker som "Jag ska aldrig springa mer igen i hela mitt liv!" och "Jävla skittid! Vad fan lägger jag ner tid på den här skiten för!" har jag nog definitivt skrikit när jag sprungit ibland. Fräst åt mitt löpsällskap har jag nog också gjort någon gång helt obefogat. Jag vet inte om den här ilskan av att misslyckas kommer att hjälpa eller stjälpa mig i framtiden. Man kan ju hoppas att den kommer hjälpa.
Jag är en tävlingsmänniska. Jag tävlar både med mig själv och med andra, och jag är en lika dålig förlorare jämt.
Sen jag flyttade till Växjö har jag dock inte fått springa så mycket som vi brukade att göra under sommaren, och det (hoppas jag) är orsaken till att mina tider inte har förbättrats så där avsevärt. Jag hinner egentligen bara springa en gång i veckan nu eftersom att jag jobbar och tränar andra kvällar, så fort terminen är slut för jobbet kommer det dock bli ändring på det!
Eftersom att jag har bestämt mig för att jag ska göra en tävlingssatsning så blir kondition och rehabträning ganska viktig för mig nu så fort jobbet är slut, mest för att jag ska kunna orka att träna ordentligt. För mig skulle konditionsträning göra att jag orkar att brottas en hel match, flera matcher på raken, och det är ett bra skäl till att träna, även om man behöver lite "BJJ-kondition" också.
Det bästa för mig tror jag egentligen är intervall träning och det tycker jag faktiskt kan vara ganska roligt. Jag tycker att konditionen ökar lite snabbare då, och när jag faktiskt hade kört en del intervall pass så kunde man se en mindre förbättring av tiderna när jag sprang utan intervallet, men så fort jag föll tillbaka i att "bara springa" varje gång så blev de genast sämre igen.
Det sämsta är att enda gången jag springer riktigt bra är när jag har sällskap som peppar mig (ja, jag avskyr verkligen att springa så mycket att jag behöver någon med mig) och det har jag dåligt med här nere i Växjö.
Jag funderar på om man översätta det till "Zombie-apocalypse training" och se om man kan springa ifrån zombies istället. Det kanske kan motivera att springa fortare. Jag fyller just nu i en träningsdagbok där jag skriver i vilka tider jag har sprungit på, vilket är bra så jag kan se längre fram om det sker någon förändring över huvud taget.
Nästa gång jag ger mig i kast med min tävlingssatsning så ska jag prata om viktklasser och mat. Tror jag. Det låter väll kul?
(Kommer ta upp fördelarna med träningdagbok, och lite om hur jag tänker om min egen träning kommer också komma upp längre fram)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)