Göteborg Open

Träning och tävling är så sjukt roligt!

Nu senast igår blev det debut i Sport Ju-jutsu-sammanhang för mig i Göteborg (Göteborg Open).
Jag är ganska nöjd med min insats. Speciellt eftersom jag var så sjukt nervös innan, men jag tror det är mitt normaltillstånd. Jag är alltid sjukt nervös, men presterar relativt bra andå!

Torskade båda matcherna, men gjorde det med flaggan i topp. Hade jag inte åkt på så många varningar i första matchen hade jag vunnit den lätt!
Tror jag fick 2 ippon (slag/spark och mark), men 4 varningar och förlorade således med 11-14.
Surt och bittert eftersom jag kände mig som den bättre av oss matchen igenom!

Andra matchen var riktigt bra, men tjejen jag gick mot var betydligt mer rutinerad än vad jag var, och med en halv minut kvar åkte fick hon fullt hus (Tror det stod 10-6 innan hon fick in sin sista ippon). Men även där fick jag 2 ippon (i slag/spark båda gångerna).

Med tanke på att mitt mål var att komma därifrån med 1 poäng så är jag fruktansvärt nöjd faktiskt! I alla fall nu när jag fått reflektera över tävlingen lite grann!

Tävlingen var helt groteskt jobbig, och jag svettades som en gris efter första matchen, men jag hade sagt att ska jag förlora, då ska jag förlora på att jag är tekniskt underlägsen eller att den som jag tävlar emot tävlat mer än mig, inte på kondition, och det gjorde jag verkligen inte. Jag orkade båda matcherna och hade kunnat ställa upp i åtminstone en till. Konditionen var det verkligen inte fel på!

Allt i Sport Jujutsun har ju släppt nu efter att vi hittade de sista pusselbitarna för någon vecka sedan. Det börjar ju nästan att kännas som att jag kan något!

Kommer bli sjukt roligt att tävla i Karlstad sen den 16/3!

Vet vad jag behöver träna på och ska finslipa det sista ännu bättre den här gången!
Sjukt taggad och den här gången är det inte bara 1 poäng som gäller, den här gången är det medalj!
Och med tanke på att man har stöd från två olika klubbar i ryggen varje gång man går upp på mattan så känns det sjukt bra! Ni som ska ha tack vet vilka ni är! Tränare och klubbkamrater som ställer upp och kör extra, lär mig saker fastän det känns omöjligt… Allt är guld värt för mig!

Imorgon är det dock dags för att tagga om för lite Submission Wrestling. 4 kilo på 3 veckor och Grapplingligan i Norrköping den 23/2 är det som gäller här näst!

Framgångar?

Eller, egentligen letar jag efter ett annat ord nu, men jag kommer inte på det. Känner mig lite för trött i skallen...

Känner mig seg i kroppen också, gårdagens två pass gjorde mig verkligen trött och sliten på kvällen, men det var riktigt skönt, sov dock lite för länge i morse och svårt att komma igång idag. Ikväll somnar jag förhoppningsvis lite tidigare, men får nog ställa klockan imorgon i varje fall, måste upp ganska tidigt både fredag, lördag och söndag den här veckan!

Men i vilket fall: Framgångar!
I SW, på träningen, för mig.
Ja det känns så i alla fall. Saker och ting börjar lossna lite grann. Det känns inte längre helt lönlöst. Så många gånger som jag kommit hem från träningen helt frustrerad och tänkt lägga av resulterar i de senaste två veckornas känsla av att: "Jo, men det här börjar ju likna något!"
Känns lite som att jag har kunnat öka snäppet lite vad gäller tekniska kunskaper, förståelse och definitivt försvar, men det känns som jag har så sjukt mycket kvar också.

Jag tror att det till stor del ligger lite i de här aspekterna att jag faktiskt kommit någonstans:

• Mitt oerhört dåliga humör/vinnarskalle när jag inte är bra på något som jag vill vara bra på. Vill jag vara bra på något så ger jag inte upp. 
• Fantastiska tränare som lägger ner tid, ork och kunskap på att lära mig något (som jag sen kan lära vidare när jag blir duktig!).
• Tävlingar. Trots att det går skit, så kan jag ta med mig något från varje tävling som gör att jag blir bättre, att min brottning blir bättre.
• Att jag lägger ner tiden. Även om jag inte känner för att träna, om jag är trött, hungrig, grinig eller så, så går jag ändå dit. Det visar sig ju alltid att det är kul sen. När man väl kommer igång. 

Sen får jag ju tänkta på att just ren Submission Wrestling har jag ju tränat i knappt ett år, BJJ i lite mer än ett och MMA samma där, men det är så sjukt annorlunda med MMA-sparring där man måste fokusera både på slag och brottning samtidigt. I SW är det ju bara brottningen. BJJ:n har ju hjälpt en del antar jag, men det är ändå inte riktigt samma sak.

Inför nästa tävling (när den nu blir) så känner jag mig väldigt positiv dock. Det kan faktiskt bli bra det här!

Tävling nr 2

Primate Cup var det för min del i helgen.

Nu två dagar senare har jag kunnat börja reflektera lite över min egen insats, efter det att det blev lite kaosartat på själva tävlingen. Men jag tänker börja med att reflektera över min egen insats.

Den här gången fick jag möte två mycket duktiga och stenhårda tjejer. Den första matchen kändes sådär. Jag hade nog lite för mycket respekt för vem min motståndare var istället för att köra på mitt eget. Det jag vet att jag kan. Jag åkte på en rear naked som var nästintill omöjlig att försvara sig emot. Jag kände mig ljusår efter i både teknik, styrka och inte minst rutin. Härifrån får jag ta med mig att inte försöka göra saker som jag inte behärskar, speciellt när man kör mot en motståndare som varit med länge.

Min andra match var mot en annan tjej. Här kändes det lite mer som att vi var aningen mer på samma nivå. Jag kände mig inte lika många ljusår efter som jag gjorde i första matchen. Jag lyckades att dra mig ur en armbar (för att sen åka på en igen tyvärr), och det tyckte jag var en bra prestation ändå. Jag visade, om inte annat för mig själv, att jag faktiskt kan ta mig ur saker, vilket kändes skönt med tanke på att det var det som vi hade tränat på en hel del på torsdagen innan. Det är det jag tar med mig från den här matchen. Jag kan ta mig loss om jag vill. Jag behöver inte anpassa mig efter min motståndare.

Nu är mitt nästa mål att jag måste ta poäng i nästa match, så att det inte fastnar i huvudet på mig att jag inte lyckas ta några poäng. Det är nog det viktigaste just nu. Resultaten får komma när de kommer.

Notering:
Som jag nämnde i början så var det lite kaos också på tävlingen.
När vi kom dit så fick vi först veta att det inte skulle bli någon 71 viktklass för damer. Vilket var lite dåligt eftersom att deras mål med att lägga in en öppen viktklass också, var för att vi tjejer skulle få lite fler matcher. Men så blev det inte. Det såg länge ut som att jag bara skulle gå en match, men sen fick vi reda på att vi blivit bortglömda, och jag fick gå en match till. Några timmar senare. Inte den perfekta uppladdningen eller så, men jag fick åtminstone två matcher.
Väldigt tråkigt med tanke på att man bestämde sig för att åka dit just p.g.a man lovade att man skulle få matcher.
Sedan tyckte jag att det var lite tråkigt att domarna  på den mattan jag körde på var så inkonsekventa med att ge sina poäng, men här förstår jag det lite mer eftersom att det gällde outbildade domare, som hade gått sin domarutbildning dagen innan. Alla börjar ju någonstans, och majoriteten av dem gjorde en helt okay insats ändå! Det var bara lite tråkigt att det var så många domare som var "in progress" och att det bara var de som var på den mattan.

Ta tag i det här!

Gör ett tidsinställt inlägg till. Vid den här tidpunkten är jag nog mitt uppe i en match eller hejar på andra som tävlar.

Framöver nu kommer jag jobba helt sjukt mycket. Nästan varenda helg, och en hel del kvällar. Roligt att jobba, tyvärr tar det tid från träningen på klubben, som för mig är helig. Jag längtar lite tills jag får en tjänst som innebär jobb på dagen enbart så man kan gå och träna sen på kvällen.

Men nu måste jag verkligen ta tag i det här med min tävlingssatsning. Vare sig jag har tid att springa ner och kramas med de andra eller inte. När jag kommer hem kommer jag att införskaffa mig ett gymkort på campus, så att jag kan gå dit och träna när jag har tid. Jag kommer dock fortsätta springa utomhus så länge vädret tillåter!

Nu ska jag ner i vikt, och helst snabbt!
Jag är fortfarande alldeles för tung inför SM... Alldeles alldeles. Och sen ska jag fortsätta att "tunna ut mig" till en trivsam vikt som jag kan hålla genom att träna som vanligt.

Jag ska försöka hålla lika många pass som vanligt, bara att några blir på gymmet istället istället för på klubben. Samtidigt vill jag inte heller lägga på mig för mycket vikt i muskler.

Målet är att ligga runt 60 kg normalt. Då kan man gå i viktklasserna under där om man pressar ner sig, eller i alla fall hålla sig till de lägre viktklasserna. Jag är ju inte så lång, och det är väldigt jobbigt att köra mot folk som är mycket längre än man själv, även fast man väger lika mycket.
Då känner jag att jag är hellre mindre och inte lika stark, än stor och stark faktiskt. Jag tror ju dock inte det kommer vara något större problem egentligen. Men vi får se vad som passar bäst.

Ta tag i det måste jag göra i alla fall.

29 är nästa datum som gäller. Då måste jag väga under 69 kg med gi på! Jag ska lyckas. Det finns liksom inget misslyckande i det hela om det ska gå vägen innan jag börjar bli för gammal och det är dags att börja tänka på att skaffa familj och sådant som stoppar upp en under typ ett års tid.

Tävlingsdebut: SW

Idag gjorde jag min första tävling i kampsport någonsin, nämligen i Submission Wrestling (SW).
Det var en liten tävling i Nybro och vi var bara tre tjejer allt som allt.

Det gick för mig ändå ganska bra tyckte jag eftersom att jag inte förlorade jättestor (1-0) och jag behövde heller inte att klappa av. Det kändes positivt. Kanske lite för positivt, för nu sätter jag nog för stora förväntningar på mig själv till nästa tävling.

Det jag tänkte på mest var hur fort man försvann in i sin egna lilla värld. Det fanns liksom bara jag, motståndaren, mattan och min coach. Han var den enda som jag hörde över huvud taget när jag brottades där.

Utöver det kunde jag inte ens gissa mig till hur tuffa de där fem minutrarna skulle vara. Det var betydligt jobbigare än våra sparringpass på klubben. Inte för att vi kör dåliga sparringpass där, snarare tvärtom, men det här var hårt. Lite oväntat, men nu vet jag det till nästa gång.

MMA

Var länge sedan jag skrev ett inlägg om träning här kom jag på nu. Mest kanske för att jag haft så mycket annat att göra och träningen fortsätter i samma gängor som förut och inget nytt egentligen har hänt. Foten har väll blivit lite bättre, men jag väntar fortfarande tills jag kan gå ut och springa igen. Ska prova igen i nästa månad och se om det funkar eller inte. Annars är det mest BJJ och MMA, har missat lite Ju-jutsu kai nu, får nog jobba lite med motivationen där innan det blir mer sånt. Sen finns det aspekten av att det om man gör mycket vridningar gör det riktigt ont i foten, och jag tänker inte sabba den mer än nödvändigt.

En sak som jag tänkte skriva lite om nu är MMA. Hur dam-MMA framställs, min egen MMA och MMA i allmänhet.

Jag började med MMA i höstas. Jag tycker egentligen att Submission Wrestling är roligare, men eftersom att det inte finns någon renodlad sådan på klubben så är jag ganska nöjd med att träna BJJ och MMA ändå, det kanske gör att man kommer någonstans i slutändan i vilket fall.

Något som man kan bli lite frustrerad över dock är hur kvinnor inom MMA ska framställas. Nu på lördag ska det bli titelmatch hos Strikeforce. Rousey mot Tate.
Skitkul!
Sen ser man hur de promotar matchen. Först med en "sexy promo" och sedan med en "glam shot".
Jag menar hallå? Kan ni tänka er hur det skulle se ut med "sexy promo" med Frank Mir? Brock Lesnar? Anderson Silva? Bröderna Nougiera (stavningen där är jag lite osäker på)?
Det kommer aldrig att hända, eftersom att de är män. Enbart av den orsaken. Män fightas och är coola, och blodiga. Kvinnor slår lite på varann men ser ändå sexiga ut.
Snälla kom igen! Vi lever i ett modernt samhälle där kvinnor har gjort samma saker som män länge!
Jag blir så less på att kvinnor alltid ska framställas som sexobjekt när de håller på med en annars "manlig" sport. Det är ju inte precis som att MMA är vare sig först eller sist med en sådan inställning. Många idrotter ser ju ut på det sättet (ta till exempel beach volleyboll som har restriktioner på kläderna, någon fotbollsmogul kom väll med den geniala idén att tjejer skulle ha tajtare kläder för att locka publik, tennisen har väll vissa regler för vad man får ha på sig, och nu senast kom ju boxningsförbundet med ett förslag om att kvinnliga amatörboxare skulle ha kjol på sig i OS). Jag tycker att det är lite ledsamt, och jag är ingen sån radikal feminist så (inte feminist alls, vill att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter)

Ibland när man ser det så får man lust att lägga på ett kol, försöka bli bra och ändra på saker innifrån, men sen kommer jag alltid ihåg att jag är livrädd för att få käken bruten om jag skulle börja tävla. Av någon anledning är jag inte det minsta rädd för att bryta något annat när jag tränar, än just käken. Jag har aldrig reflekterat över (eller jo, jag har reflekterar över det, men det skrämmer mig inte på samma sätt) att bryta näsa, bryta ben/fotleder/armar/handleder, skada de leder man bryter i på något annat sätt eller så. Utan det som får mig att tveka i att tävla i något där man får slå mot ansiktet är det faktum att man kan bryta käkbenet. Bisart.

Ska bli kul och se sen hur många moraltanter som kommer att reagera om de visar UFC på bästa sändningstid nu när det kommer till Sverige. Jag längtar verkligen till den dagen då MMA kan bli lika accepterat som boxning och brottning har lyckars bli idag, och karate och judo. Egentligen ser jag inte riktigt vad det är med just MMA som gör att man kan se ner på den, men inte boxning och brottning? Det är ju typ samma sak!
Du boxas och sen brottas du.
Jaja, det kommer väll att ta sitt lilla tag.

Mat och vikt.

Som jag lovade. Mitt nästa inlägg som ligger i kategorin "Min tävlingssatsning" skulle handla om mat, och viktklasser.

Eftersom att jag fortfarande försöker hitta tid att rehabträna min axel, så kan jag inte precis säga att min tänkta tävlingssatning går framåt, utan just nu försöker jag hitta tid i veckorna att få in åtminstone ett par repetitioner av övningar som kan stärka min axel. (Och ja, jag känner mig jättefånig som tjatar på om det här, och det tycker nog du också, men... Whatever.)
Men jag ska tävla.
En dag.
(Som jag har sagt tidigare, den här kategorin är också ett sätt för mig att skriva av mig om tankar när det kommer till tävling, och ett sätt att skaffa en motivationshöjare att gå på träningen även om man inte vill (som om att det skulle hända där jag tränar nu?) om jag sedan faktiskt kommer börja tävla, det får framtiden utvisa.)
Just nu känns det dock inte aktuellt då det känns som jag inte har lärt mig så där väldigt mycket än, utan mest trampar kvar i samma saker, och det är så sjukt svårt att komma ihåg vad vi faktiskt har lärt oss dagen innan.

Efter mycket begrundande har jag kommit fram till: jag ska gå ner i vikt.

Efter att jag satt och såg på SM i BJJ nu tidigare under hösten så såg jag att de tjejer som låg i +69 (jag väger själv 67-68, vilket gör att jag med gi hamnar i +69) är betydligt större än mig, inte bara på bredden, utan även på längden. Något som jag har mindre lust att tävla mot. Även de som låg i -69 (de som med gi väger 64-69kg) såg lite onödigt stora ut. Vilket gör att mitt mål när jag väl börjar tävla är att gå i -64. (Om någon kan hitta en bra länk med viktklasserna för tjejer i BJJ så skulle jag vara väldigt glad!)
Det betyder att jag måste gå ner c:a 6 kg.
Problemet är: jag är alltid hungrig.

För dem som känner mig väl, så vet de att jag under många år av mitt liv haft en ansträngd relation till mat på olika sätt, och vi får se om det blir bättre eller sämre av det här.
För tillfället känns det som jag äter precis hela tiden, men är ändå alltid hungrig, och nästan knäsvag av hunger efter vissa av passen nere i Växjö. Då har jag ändå ätit före jag åkte iväg, och haft bananer med mig som jag tryckt i mig alldeles innan passet börjar. Det gör att det går sakta, eller inte alls att gå ner i vikt. Som det verkar nu så fungerar min kropp på det sättet att jag måste "vänja" den vid en viss vikt innan jag kan gå ner mer (det är av någon anlednings lättare att gå upp, kan ni tänka er?).
Men eftersom att jag inte kommer börja tävla förrän min axel är bra igen, så kommer jag att ha lite tid på mig att jobba på det, så jag är positiv till att jag kommer klara det i alla fall!

Det finns också en annan sak som jag försökt ta i betänkelse, och det är om man skulle börja tävla i Submission Wrestling (något som jag inte skulle ha något emot då jag föredrar att slippa ha gi på mig), där det enbart finns två viktklasser för damer. -60, och + 60.
Skulle jag väga c.a 62 kg, tror jag inte jag skulle ha några problem att ta mig ner under 60 kg om det enbart är för en tävling. (Skulle dock inte vilja ligga under 60 kg under någon längre tid).
http://www.subwrestling.se/regler.php
Skulle man börja tävla i grappling ligan så finns det -55, -60 och +60, och klarar jag mig under 60 om jag skulle börja med SW, då bör jag ju och klara mig under 60 här också.
http://www.grapplingligan.com/regler/

För att lyckas med att gå ner mina kilo kommer jag under inga som helst omständigheter att hetsbanta, eller förstöra min kosthållning utan det kommer att bestå av hårdare träning, och nyttigare mat. Inte mindre, nyttigare. Okay, jag kanske får försöka äta något annat än mackor, men jag ska försöka i alla fall. Jag har ju som tur är en kropp som klarar av ganska stora mängder kolhydrater innan jag börjar gå upp i vikt, då är det värre med protein. Sedan kommer jag också försöka lägga på mig lite mer muskler (både för att bli friskare, starkare och bränna mer fett). Eftersom att jag sällan äter godis eller snacks eller så så blir det inte så svårt att sluta med det (läsk är min stora fiende, men jag håller på och jobbar på att sluta att dricka det också). Snabbmat går i perioder om jag äter det eller inte, men det tror jag att om jag verkligen vill, så kan jag sluta med det också.

Just nu ser min träning ut som så (en normal vecka) att jag tränar:
Måndag: BJJ 90 min
Tisdag: MMA 90 min
Onsdag: Ju-jutsu kai 90 min, BJJ 90 min
Torsdag: MMA 90 min
Söndag: Randori/markkamp c:a 90 min.
Där emellan försökar jag att gå ut och springa åtminstone en gång och det är till största delen konditionsträning som jag kommer att hålla på med för att lyckas bränna bort fett från kroppen för att kunna gå ner de här sista kilona.
Som ni ser så fattas det endel styrketräning och det ska jag försöka ändra på, men vi får se hur träningsschemat för ju-jutsuklubben ser ut till våren först.

Edit:
BJJ-viktklasser
Viktklasser för damer, adult och äldre (invägning är med dräkt på)
- Super Feather -53,5 kg
- Feather -58,5 kg
- Light -64,0 kg
- Middle -69,0 kg
- Heavy +69 kg
(tagna från http://www.swopbjj.se)

Konditionsträning

En sak som är bra vad man än tränar är konditionsträning.
Det finns många bra sidor av konditionsträning. Gärna varierad med både löpning, cykel, simning och så vidare. Man får bättre kondition, mer energi, bygga muskler (och man kan om man vill svarva kroppen riktigt snygg), och så vidare.

Just nu blir det för mig mycket löpning, speciellt när jag är i Linköping, men tänkte se om jag har råd med ett gymkort nu i slutet av månaden så jag kan börja variera mig lite. Får jag nu tag på ett gymkort kan jag förhoppningsvis springa lite på löpband, och det blir betydligt lättare att passa in det före BJJ eller MMA träning då det är på samma ställe. Ska jag springa ute nu så får jag cykla en bit.

Min relation till konditionsträning är dock inte helt fläckfri.
Jag är ingen löpare. Jag är ingen simmare. Jag är definitivt inte en cyklist (även om jag tycker om att ha en cykel att cykla på när jag ska någonstans för det är mer praktiskt än att gå).
Vilket gör det hela mycket komplicerat.

Jag avskyr konditionsträning, men jag har också bestämt mig för att om jag ska bli bra så måste jag ha bra kondition. Vilket egentligen är enda orsaken till att jag ens går ut och springer (ibland undrar jag om jag är dum i huvudet när jag ser mig själv resonera). Dock blir jag extremt besviken av att se att mina tider på 2,5 km fortfarande ligger på samma som när jag började springa regelbundet i början av sommaren. Det är istället en grymt dålig motivationsfaktor. Saker som "Jag ska aldrig springa mer igen i hela mitt liv!" och "Jävla skittid! Vad fan lägger jag ner tid på den här skiten för!" har jag nog definitivt skrikit när jag sprungit ibland. Fräst åt mitt löpsällskap har jag nog också gjort någon gång helt obefogat. Jag vet inte om den här ilskan av att misslyckas kommer att hjälpa eller stjälpa mig i framtiden. Man kan ju hoppas att den kommer hjälpa.

Jag är en tävlingsmänniska. Jag tävlar både med mig själv och med andra, och jag är en lika dålig förlorare jämt.

Sen jag flyttade till Växjö har jag dock inte fått springa så mycket som vi brukade att göra under sommaren, och det (hoppas jag) är orsaken till att mina tider inte har förbättrats så där avsevärt. Jag hinner egentligen bara springa en gång i veckan nu eftersom att jag jobbar och tränar andra kvällar, så fort terminen är slut för jobbet kommer det dock bli ändring på det!

Eftersom att jag har bestämt mig för att jag ska göra en tävlingssatsning så blir kondition och rehabträning ganska viktig för mig nu så fort jobbet är slut, mest för att jag ska kunna orka att träna ordentligt. För mig skulle konditionsträning göra att jag orkar att brottas en hel match, flera matcher på raken, och det är ett bra skäl till att träna, även om man behöver lite "BJJ-kondition" också.

Det bästa för mig tror jag egentligen är intervall träning och det tycker jag faktiskt kan vara ganska roligt. Jag tycker att konditionen ökar lite snabbare då, och när jag faktiskt hade kört en del intervall pass så kunde man se en mindre förbättring av tiderna när jag sprang utan intervallet, men så fort jag föll tillbaka i att "bara springa" varje gång så blev de genast sämre igen.
Det sämsta är att enda gången jag springer riktigt bra är när jag har sällskap som peppar mig (ja, jag avskyr verkligen att springa så mycket att jag behöver någon med mig) och det har jag dåligt med här nere i Växjö.

Jag funderar på om man översätta det till "Zombie-apocalypse training" och se om man kan springa ifrån zombies istället. Det kanske kan motivera att springa fortare. Jag fyller just nu i en träningsdagbok där jag skriver i vilka tider jag har sprungit på, vilket är bra så jag kan se längre fram om det sker någon förändring över huvud taget.

Nästa gång jag ger mig i kast med min tävlingssatsning så ska jag prata om viktklasser och mat. Tror jag. Det låter väll kul?
(Kommer ta upp fördelarna med träningdagbok, och lite om hur jag tänker om min egen träning kommer också komma upp längre fram)

Tävlingssatsning?

I grund och botten är jag en tävlingsmänniska. 

Jag älskar att tävla, men jag hatar att förlora.

Därför, hade jag nu tänkt att jag skulle göra en "tävlingssatsning" inom grappling, då specifikt BJJ, eftersom att det är det som jag har börjat att träna nu under hösten.

Mitt första steg är dock rehabiliteringsträning.

Jag har en axel som jag fortfarande har problem med, och det som krävs är att jag ska bygga upp muskler och bli starkare i axeln (sedan blir knäna och ryggen med i samma sväng, även fastän jag inte har så mycket kvar innan jag känner mig bra, eller i alla fall väsentligt mycket bättre). Idag har jag svårt att lägga kroppsvikt på armarna och axlarna (ex göra armhävningar eller annat där man har händerna i marken), och det är det som jag ska försöka att göra bättre genom träning, mest, av rotatorkuffarna, men också hela axelpartiet.

Konditionsträning är också något som jag kommer ta upp i bloggen, för det är något som är viktigt vilken idrott man än håller på med. 

Någon kanske känner det fånigt att man ska skriva att man ska tävlingssatsa, och kanske även att jag är för gammal för att kunna bli riktigt bra, men jag tycker också att det hjälper som en motivation till att komma ihåg att träna mina axlar, och att även dagar när man känner sig lite omotiverad att gå på träningen så kan det hjälpa att tänka på det så kanske man tar sig iväg i alla fall.

Ni kommer att kunna följa min resa mot tävlingar i den här bloggen (jag kommer varva med generella inlägg och privata alltså) under etiketten "Min tävlingssatsning".