Göra upp med sig själv.

Det är något som jag känner att jag har kunnat göra nu. I det här fallet gällande min egen kroppsform och utseende. Det här har alltså inte med vikt att göra, som mitt förra inlägg hade, utan problemet att man inte kan acceptera hur man ser ut. Måna som är smala tycker fortfarande inte om sitt utseende. De kanske till exempel inte tycker om att de har fett på vissa ställen trots att de är smala över resten av kroppen. Det här handlar snarare som att jag kan acceptera att trots att jag går ner i vikt, så kommer jag ha en viss kroppsform. Jag kommer ha svårare att bränna fett på vissa ställen än på andra. På vissa kommer musklerna att vara mer synliga än andra och så vidare. Det är snarare det som inlägget handlar om.

Det här gäller dock inte bara för att "strong is the new skinny" som det så fint heter, utan för att jag har förlikat mig med det faktum att jag aldrig kommer kunna blir modellsmal, även om jag vill. Det här betyder inte att jag är helt nöjd med hur jag ser ut. Det gör det inte, men jag kan acceptera hur min kropp utvecklas när jag lägger på mig muskler, bränner fett och så vidare, eftersom att det är så individuellt vart man bränner fett lättast och så vidare. Drömmen vore för mig att kunna punktförbränna fett i rumpan, men det kan jag inte, utan mina fettreserver som går åt först är de runt midjan och uppåt, och jag känner nu att jag kan leva med att vara lite rundare runt rumpan än resten av kroppen. Bara jag är stark nog att klara av mina dagliga sysslor, jobb och träning.

Det här har jag mycket kommit fram till genom tänket med vad jag kallar "en funktionell kropp".

Ett exempel på det kan vara:
Vart jobbar jag: Bibliotek.
Vad gör jag där: Bär mycket böcker.
Vart jobbar jag inte: På en modellargentur.
Slutsats: Jag behöver starka armar, men jag behöver inte vara smal och snygg. Därav, det är mer funktionellt för mig att ha starka armar än att var smal.

Det är verkligen med det här tänket som jag har lyckats att förlika mig med hur jag ser ut, och hur min kropp förändras. Om vi fortsätter med exemplet armarna.

Vad är min favoritsysselsättning: Kampsport.
Vad behöver jag för det att klara av det: Muskler. Att vara stark, och teknik.
Fråga: Hur skulle jag kunna ha muskler för att träna kampsport om jag stävar efter att ha jättesmala armar?
Svar: Det går inte. Endera har man muskulösa armar och är bara på kampsport, eller så har man smala, beniga armar, och är inte lika duktig.

Jag tror inte att det här är någon sorts optimal lösning som kommer att hjälpa alla med sina kroppskomplex, men för mig har det hjälpt oerhört mycket att inse att det inte är någon idé att efterlikna andra, utan se vad man behöver för kropsstyp, och anpassa sig efter det, och då förändras kroppen till den sorts kropp man behöver.

Om vi fortsätter med armarna.
Om jag nu behöver starka armar för att kunna bära mina böcker, vad ska jag då göra: Träna armarna!
Vad händer om jag tränar armarna: Muskelmassan ökar och jag orkar bära mina böcker.
Sideffekt: Muskelmassan ökar, fett förbränns. Man får både smalare (OBS! smalare, inte smala!) och starkare armar.

Jag känner personligen att jag kan leva med att ha lite bitigare armar, när det är muskler och inte fett.
Kan du?